Se bättre med nya glasögon.

Dirk Siemsen är legitimerad optiker och innehavare av  mahrt und hoerning  i tyska Göttingen. Hans nya patient hade använt glasögon i mer än 30 år. Hon hade problem med mörker- och 3D-seendet, klagade på ljuskänslighet dagtid, och var närsynt. Tyvärr hade inga av hennes tidigare glasögon hjälpt henne att se optimalt i längden. SE BÄTTRE ville ta reda på hur hon slutligen hittade de optimala glasögonen, och varför det var så viktigt att undersöka hennes binokulära seende för att kunna hitta en lösning.

Dirk Siemsen: Faktum är att den här patienten inte var något specialfall för oss på mahrt und hoerning. Den avgörande frågan för alla våra patienter är: vad gör den här personens synbehov unika? Vi vill optimera varje patients seende så mycket som möjligt genom att använda alla optiska verktyg vi har för att uppnå maximal synskärpa. Vi lägger mycket tid på den här processen.

Vi börjar med att gå igenom patientens medicinska bakgrund noga. Vi frågar patienterna om deras synvanor, både på jobbet och på fritiden. Vi tar reda på vilka synproblem de har. Dessutom frågar vi om de lider av olika sjukdomar som kan påverka seendet, om de har varit stressade, eller om de har haft huvudvärk eller muskelspänningar. Om så är fallet tar vi reda på hur t.ex. huvudvärken har yttrat sig. Därefter analyserar vi patientens synförmåga med i.Profiler, undersöker ögonbotten med en funduskamera – särskilt synnervshuvudet – och kontrollerar om patienten lider av starr. Naturligtvis är ögonläkaren ansvarig för att behandla ögonsjukdomar. När vi får ett intryck av ögats transparens och förmåga är det ett förberedande stadium för oss inför refraktionsproceduren. Ett nära samarbete med ögonläkare är väldigt viktigt för oss.

Dessutom är det avgörande att titta på patientens kroppshållning. Det kan enkelt göras i refraktionsrummet under en synundersökning. Kan det vara så att vissa huvud- och kroppsrörelser påverkar patientens seende? Med hjälp av detta kan vi dra våra första slutsatser. Precis så var fallet med den patient vi talar om här.

Dirk Siemsen:  Vi är alla olika, vilket innebär att våra ögon inte alltid tittar rakt fram som de borde. Här kommer ett exempel: på en person som använder glasögon tittar båda ögonen något utåt när de inte rör sig. Det innebär att personens starkare öga – alla har ett sådant – använder musklerna för att positionera sig själv så att det tittar rakt fram. Det svagare ögat anpassar sig till situationen. Bilden som skapas av de båda ögonen är inte optimal, men vår hjärna omvandlar den så att den ser rätt ut. För en del är detta inget problem, men många blir trötta i längden. Genom att optimera glasögonglasen så att de båda ögonen interagerar med varandra kan patienten se bra och bli mindre trött i ögonen. Tänk själv: om ett glas för binokulärt seende har fel styrka med så lite som 0,25 dioptrier kan det innebära att man förlorar upp till 30 % av synförmågan. Därför måste vi arbeta exakt och kontrollera hur de båda korrigerade ögonen interagerar för varje dioptrijustering vi gör under refraktionen. Om jag ändrar något för vänster öga påverkas även det högra ...  

Dirk Siemsen:  Hon led av något som kallas vertikal offset. Hennes ögon kunde inte se optimalt rakt fram, inte bara när hon tittade från sidan utan även uppifrån. Det innebar problem i längden för patienten. De glas hon hade kunde dessutom inte kompensera för denna defekt. Vi minskade ögonstressen för henne genom att infoga prismor i glaset för att korrigera tillståndet som kallas associerad heterofori.

Dirk Siemsen:  Hur ögonen är utformade och längden på musklerna i ögonen är genetiskt förprogrammerat – och ärftligt. När man är barn eller ungdom kan man kringgå vissa defekter. Denna förmåga avtar dock med åldern, och påverkas även av stressiga perioder i livet. Ibland märker man av det i form av huvudvärk eller muskelspänning, men symptomen försvinner och märks inte igen förrän man blir äldre.  

Dirk Siemsen:  Det är sant. För mig är det dock viktigast att jag kan hjälpa patienten. Vi kunde inte bara hjälpa just den här kvinnan. I hennes fall försvann huvudvärken efter en tillvänjningsperiod på två veckor, precis som känslan hon hade att hennes glasögon inte var optimala i alla situationer. Hon blev betydligt mindre känslig för dagsljus. Hon frågade mig till och med om hon skulle bli beroende av sina glasögon nu. Svaret var enkelt. Jag berättade för henne att om hon väljer att inte använda sina nya glasögon skulle hon se likadant som tidigare. Vad skulle jag annars ha kunnat säga?  

Dirk Siemsen:  För det första är vi intresserade av våra patienters individuella synbehov. Vi gör allt vi kan för att de ska se så bra som möjligt och för att vid behov minska ögonstressen. Därför tar vi god tid på oss att gå igenom patientens medicinska bakgrund, genomföra refraktionen och ge patienterna råd efter att de har gjort sitt köp.

Om det binokulära seendet är normalt ser båda ögonen objektet i fråga identiskt. Med associerad heterofori är rörelsemusklerna i ögat obalanserade vilket gör att det krävs mycket energi för att en person med detta tillstånd ska kunna se. Om ögonen skulle inta den minst uttröttande positionen skulle resultatet bli dubbelseende. Människor som lider av associerad heterofori har en (ofrivillig) tendens att kompensera för detta synfel, vilket leder till ett stort antal problem. En bra jämförelse är en avvikelse från kroppens normala struktur, t.ex. att ett ben är något kortare än det andra. Det leder ofta till ryggsmärtor och spänningar, som man enkelt kan kompensera för med hjälp av ett inlägg i skon. Prismaglas kan kompensera för associerad heterofori.