Varför ser människor olika bra?

Färguppfattningsförmåga, 3D-seende och nattsyn, de är alla olika från person till person. Varför skiljer sig synen så mycket mellan olika människor och hur kan vi förbättra vår syn och se till att vi utnyttjar hela vår synpotential?

En del människor har en 20/20 syn, medan andra har problem med att skilja mellan olika färger eller att se tredimensionellt. Hur kan synen skilja sig så mycket mellan olika människor? Förutsatt att de har friska ögon så har unga människor med kort- eller långsynthet nästan samma synkvalitet om deras glasögon är korrekt anpassade. Rätt glasögon korrigerar effektivt alla typer av synvariationer. Med tiden blir detta allt svårare eftersom skillnaderna mellan olika människor kan bli större med åldern. När vi är 80 år ser vi inte lika bra som vi gjorde när vi var 20 år. Såväl synskärpan som färg- och djupseende och vår förmåga att se på natten försämras med åren. När man är mellan 40 och 50 år börjar ögats lins och ciliarmuskeln förlora sin elasticitet och vi får svårare och svårare att fokusera på olika avstånd. Ett typiskt symptom på detta är när man börjar hålla en bok längre och längre bort från ögonen. Detta blir bara sämre och sämre under åren.

Olikheter uppstår också på grund av sjukdomar eller annan påverkan som en person har utsatts för under livet och som inte korrigeras av glasögon. Exempel på detta är grå starr, grön starr och åldersförändringar i den gula fläcken. Olika nivåer av syn har alltså en patologisk orsak. Nattsyn beror på hur bra stavarna på vår näthinna fungerar. När det blir mörkt passerar resterande ljus genom hornhinnan och linsen innan det når näthinnan. Där görs ljuset om till signaler för hjärnan. Detta görs av två typer av receptorer: stavarna och tapparna. Tapparna ansvarar för synen i dagsljus och stavarna gör jobbet på natten. I vissa sällsynta fall kan också en A-vitaminbrist leda till försämrad nattsyn. Om försämringen åtgärdas så förbättras vårt skymningsseende igen.

Färguppfattning är ett undantag. Kvinnor och män uppfattar i allmänhet färger olika. Kvinnor ser världen i varmare färger. De är till exempel vanligtvis bättre på att skilja mellan olika nyanser av rött. Män är bättre på att uppfatta sämre kontraster och snabba rörelser. Om man antar att detta har en evolutionär bakgrund så kan detta bero på att kvinnor till exempel behövde förmågan att se röda bär och gröna buskar medan männen behövde jaga vilda djur. Testosteron spelar också en viss roll eftersom det stödjer formationen av nervkopplingar och celler i syncentrat i hjärnan hos ett ofött barn. Inom de olika könen finns det dock också olikheter med bristande färgseende och färgblindhet: om någon är färgblind kan personen inte uppfatta några färger alls. En person med defekt färgseende kan se färger till viss del, men i olika toner och nyanser. Detta är ett typiskt "manligt problem": 8 till 9 procent av den manliga befolkningen lider nämligen av en svårighet med rött-grönt, vilket är betydligt mer än kvinnorna (bara 0,5-0,8 procent).

Filmer med 3D är populärt på bio och TV nuförtiden, men långt ifrån alla har ett tredimensionellt seende. Detta gäller särskilt om man har nedsatt syn på ett öga och därmed inte ser lika bra på det som på det andra ögat. Ibland är det också svårt för hjärnan att bearbeta speciellt placerade bilder och att skapa det typiska intrycket av djup. Det behövs normalt lite tålamod eftersom det ofta tar lite tid för hjärnan att anpassa sig till den nya situationen.

En annan viktig faktor är synskärpan: hur bra kan vi urskilja detaljer? Här gäller samma sak som tidigare: utan rätt glasögon kan användaren inte använda hela sin synpotential och de mindre detaljerna går förlorade. Olikheter i uppfattningsförmåga kan korrigeras med glasögon. Dessutom slutar inte en persons individuella synpotential automatiskt vid 100 %, den kan till och med överskrida detta. För att uppnå detta mål måste synundersökningen och refraktionsprocessen vara så exakt som möjligt för att säkerställa att användaren får glas som maximerar dennes synpotential. Mer information ...

Det finns en hel del standardtexter för att fastställa hur bra vi ser. ZEISS använder i.Polatest^®, som kan användas för att testa synskärpa, 3D-seende och kontrastseende snabbt och exakt. Färguppfattning testas med Ishihara-färgblindstest (även kallat pseudoisokromatiska tavlor). Detta är tavlor med färgade prickar av olika storlekar och i olika nyanser. Personer med normalt färgseende kan se vissa siffror och bokstäver, medan personer med bristande färguppfattning inte ser något. En apparat som kallas anomaloskop kan användas för att fastställa bristande färgseende. Den används ofta av arbetsgivare för att testa lämpligheten för yrken där färgseende är viktigt (till exempel tågförare, piloter och elektriker). Mer information ...

Det är betydligt lättare att testa synskärpa, något som är mycket viktigt för vår synkvalitet. Här räcker det att titta på objekt på avstånd: kan personer se vissa detaljer eller inte? Optiker använder en process som kallas subjektiv refraktion för att testa detta: olika testglas sätts efter varandra framför ögonen och för varje glas får patienten frågan om han eller hon ser bättre eller sämre.

Professionellt anpassade glasögon korrigerar ofta brister i nattsyn, 3D-seende och färguppfattning. Färguppfattning kan optimeras med speciella filterglas som anpassas efter den specifika användarens bristande färgseende. Om glasen specialanpassas, har en antireflexbehandling och korrigerar patientens befintliga refraktiva status, så bidrar de stort till en förbättring av färguppfattningen. 3D-uppfattning och nattsyn kan också förbättras med perfekt anpassade glasögon. Det är viktigt att glasen tar ögonens alla defekter i beaktande. Därför måste man fastställa alla avvikelser från start. i.Profiler^® och glas med i.Scription^® Technology är optimala för identifiering och korrigering av avvikelser i ögat - och ger bättre syn, även vid dålig sikt och på natten.

Glas utan i.Scription^® Technology korrigerar bara avvikelser baserat på den subjektiva refraktionen. Refraktionsvärdena får man med hjälp av testglas som normalt provas i väl upplysta miljöer. Styrkan passar därmed för glasögon som används i dagsljus men inte nödvändigtvis för sämre ljusförhållanden. i.Profiler^® mäter dock också ögat när patientens pupiller är utvidgade, vilket efterliknar nattsyn och på detta sätt får man all nödvändig information. Resultatet är glas som ger en bra syn under dagtid och även vid sämre ljusförhållanden och i mörker. Samtidigt förbättras ofta även kontrastuppfattningen eftersom ljuscirkeleffekten reduceras på näthinnan.

Även om i.Profiler^® inte kan testa färguppfattningen tillräckligt eftersom näthinnan spelar en huvudroll för detta, så har det visat sig att skarp syn är nödvändig för uppfattningen av klara, mättade färger. Detta innebär att mer exakta glas även i många fall också ger en bättre färguppfattning.

Tillfälligtvis är mätningen med i.Profiler^® även fördelaktig för barns ögon (från 4 år och äldre). Den till stor del automatiserade mätningsprocessen gör att optikern kan koncentrera sig på den lilla patienten medan maskinen utför mätningen.

Det är bara skador eller sjukdomar som grå starr, som uppkommer från en specifik ålder, som gör att synen inte kan förbättras med glasögon. Linsen blir då matt och dimmig. Detta kan bara åtgärdas med en operation under vilken den dimmiga linsen byts ut mot en genomskinlig konstgjord lins.